Här är den. Min första, sista och enda krönika ur Nyan i sommar:
I måndags blev jag plötsligt klubbad av den årliga sommarförkylningen
som spökat i mina bekantskapskretsar en tid nu. Det är rätt intressant
det här med hur kroppen fungerar, eller ja, åtminstone min. Jag har inte
haft tid att känna efter riktigt hur jag har mått på hela sommaren, så
när jag väl släppte ner garden tvekade inte kroppen en sekund utan gick i
omedelbar koma inom loppet av tjugo minuter. Ni vet när man lägger
huvudet på kudden och det sakta men säkert gjuts ihop med bomullen och
dunet i kudden och bildar en tiotusen-tons betongklump som är helt
omöjlig att lyfta.
Ja, sen var det ju kört. Först blev
jag hungrig. Alltså helt utsvulten. Jag som har ätit väldigt sparsamt
och relativt hälsosamt hela sommaren tryckte plötsligt i mig hamburgare,
chokladdoppade jordgubbar och lösgodis som fanns det ingen morgondag.
När jag fast i sjukdomens ilskna klor kravlat mig längs golvet till
sambons chipspåse och girigt plockat i mig hela påsen ner till de allra
sista smulorna kan jag nästan svära på att jag hörde mina nya jeans, som
jag omedvetet svultit mig i under de senaste två månaderna, skrika av
förskräckelse från hyllan i garderoben. Min mamma var ju inte direkt
till någon hjälp heller, ja ni vet ju hur mammor blir så fort man låter
lite ynklig över telefon: Det ska ojas och tyckas synd om, skickas
bullängder och saft och gud vet vad - och vem tackar väl nej till det?
Herregud. Tur
att jag hade min Iphone, annars hade jag väl tappat det helt,
alternativ börjat gnaga mig igenom väggen till grannen. Forskare och
psykologer får slänga ur sig hur mycket ångestrelaterade studier som
helst om sociala medier, men utan Instagram och Facebook hade jag nog
inte klarat mig igenom den här veckan. Jag får väl ta tillfället i akt
och be om ursäkt för alla ynkliga putmunsbilder mina följare fått stå ut
med de senaste dagarna.
Nej, att vara sjuk var inget för
mig. Just därför sitter jag nu på jobbet, kanske en dag för tidigt, och
skriver den här spalten med Finrexinkoppen i handen och en medvetet
ömkande uppsyn. Antagligen några kilo tyngre och med fortfarande färska
sovrynkor från kudden på kinden. Efter de senaste dagarna är jag mer än
någonsin inställd på att aldrig någonsin känna efter hur jag mår igen.
Det är en livsstil som passar mig, och mina små jeans, mycket bättre.
Vill man läsa den på Nyans hemsida och även passa på att se bilden som Jocke tog på mig kan man göra det här.
söndag, augusti 26
DRESSYRSÖNDAG
Idag har jag bland annat fotat dressyr för första gången i min karriär. Tjejen på bilden heter Rebecca Shafranov och vann den högsta klassen samtidigt som hon tittade in i min kamera. Multitasking deluxe. Nu ska jag reda upp oredan jag lyckats ställa till här på jobbet under två månader, rita några sista grafiker, bränna ner arkiv på cd och sedan slutar jag på Nyan för i sommar. Tjipp!
måndag, augusti 13
PROJEKT GLAMOUR
Nu har ju Henrika och jag sparkat igång hennes examensarbetesfotograferingar också. Ni får säkert se lite smakprov därifrån bara jag kollat med henne först. Såhär såg mina, Simons och Jennas ben ut när vi fotade igår iallafall.
torsdag, augusti 2
END OF AN ERA
Idag jobbar jag min sista dag som fotovikarie på Nyan. Från och med måndag kommer jag att gå under titeln fotograferande skribent istället. Som tur är får jag en del fototimmar genom min nyfödda bäbis Mad Creations. Funderar på att börja göra lite hårförlängningar med tejp (http://www.hairtalk.de) också. Om någon är sugen - maila mig på madelenholmstrom at gmail.com, vetja! Är det något annat ni är intresserade av (styling, makeuprådgivning, klippningar osv osv i oändlighet) så står jag såklart gärna till tjänst. Speciellt i höst! Nu ska jag lägga på ytterligare ett lager av min nya fantastiska upptäckt Buxom lips från Bare minerals och skutta iväg på ett fotojobb. Önskar jag hade mer tid att blogga, men det kanske kommer en tid snart igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)