mode-skrivuppgiftblaj.txt

Jag heter Madelen Holmström, är tjugo år och kan inte bestämma mig.
Man skulle kunna säga att jag nästan bytt stil lika ofta som jag bytt hårfärg, och det är i sin tur
ungefär lika ofta som vanliga människor byter sängkläder. Jag har sen jag fyllde femton haft de
flesta färger och nyanser på mitt hår - och antal klädstilar därefter. Jag är aldrig speciellt extrem
i mina stilval, men jag gillar att inspireras av till exempel olika tidsepoker, personer eller av
musik. De senaste två åren har dock min stil snarare utvecklats mot det bättre än att helt bytas
ut, vilket beror på något så tråkigt och mainstream som det nuvarande modet. Hur förutsägbart
som helst, eller hur?

Jag gillar kläder som är lite ruffiga, de får inte se nya och massproducerade ut - utan det får
gärna vara ett långt linne, en loppiskofta och leggings till vardags - och
kanske ett tight fodral med markerade axlar eller en vippig kjol till fest. Jag gillar
inte att klä mig allt för flickigt, men jag kan inte påstå att jag skulle klä mig maskulint heller. Det
är svårt att sätta en etikett på min klädstil, men sedan jag flyttade till Vasa är den definitivt
influerad av både det svinkalla klimatet och av alla smidigt belägna och trevliga loppisar.

Min favorit(och också i princip uteslutande enda)färg när det kommer till
kläder är svart, och det har till och med gått så långt att mina klasskompisar faktiskt
chockerat frågar om allting är okej om jag någon dag skulle komma till skolan i ett färgglatt
plagg. Detta är dock inget som hör till vanligheterna. En krånglig del av att ha en i princip
helsvart garderob och absolut ingen ordning på sina kläder what so ever, är att man nästan alltid
måste klä på sig på känsla. Det är snarare en fråga av att mixa och matcha material och
skärningar än att kombinera färger, när jag väljer vad jag ska ha på mig. En riktig signaturoutfit
a'la Mad skulle kunna vara en tight fodralkjol, en oversized tisha och ett par höga klackar.

Vanligt förekommande plagg i min garderob, och alltså också på min kropp, är annars
oversizekoftor, pigvinärms-tröjor, randigt, klänningar - främst svarta fodral och
vippiga sommarkänningar, fodralkjolar, tolv-centimeters-klackar och
leggings. Jag använder inga jeans alls. Det var något jag fick för mig när jag var sexton och
inte gillade utvecklingen av mina kvinnliga former. Sedan dess har jag och jeans liksom inte
riktigt hittat tillbaka till varann, och jag gillar siluetten av mina ben så mycket mer i leggings -
så varför sluta köra på ett vinnande koncept?

Jag handlar en hel del på loppis. Eller, ja, ärligt talat så köper jag faktiskt den största delen av
mina kläder på loppis nu för tiden. Det gynnar liksom inte bara min även annars
skrala studerandeekonomi, utan på så vis bidrar jag också på sitt eget lilla sätt till
naturen. Inte för att det kanske är en avgörande del, utan snarare något trevligt att ha i tankarna
medan kassörskan hyvlar bankkortet.

När jag inte loppisfyndar gamla kängor och tjocka tanters gamla koftor, så
handlar jag gärna hos Monki, Weekday, Topshop, Urban Outfitters och Zara. Eller ska vi säga,
gillade, det blir faktiskt mer H&M och Gina Tricot än någonsin just nu, tack vare vad staden
Vasa har att erbjuda i modeväg. Det känns lite tråkigt, men samtidigt blir det ju
Stockholmsbesöken desto roligare ju mer sällan de inträffar. Känns lite som att man skilts åt
från en gammal kompis, liksom glidit isär. Men jag är övertygad om att vår kärlek är starkare än
att den inte skulle klara tre år av studier i Vasa.

Så hur tänker jag klä mig i vår då? Det kommer så klart bli mycket loppis då också, men jag har
en vision av att min svarta epok kommer att komma till sitt slut. Delvis åtminstone. Jag är
sugen på hudfärgade toner, mönstermixer, mer åtsittande tröjor,
klumpiga skor, bleka pasteller, tunna tyger, långklänningar, byxdresser
och enorma halsband. Detta kommer så klart fortsättningsvis kombineras med stora
koftor och tolv centimeters klackar. Och bara ben! Åh vad jag längtar till att få gå med bara ben.
Och få använda min älsklings-mc-jacka i skinn. Kan det inte bara bli vår nu på en gång?