Nu har jag somnat runt femsnåret på morgonen två dagar i rad. Känns inte okej. Speciellt inte när man vaknar upp och tittar på sådana här klipp av sin pojkvän, som har stigit upp ungefär samtidigt som jag somnade. Orättvis placering kan jag tycka. Jag, ensam, vrider mig i en oredig lägenhet i Vasa. Joel, myser på ett berg innan soluppgången på Kökar. Men nu är det bara en vecka kvar, en vecka! Sedan är det verkligen hejdå Vasa för en lång, lång tid.
Jag vet att jag tjatar, men det är ungefär det enda jag tänker på just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar