Jag blir så arg på mig själv. Varje gång jag ändrar hårfärg tittar jag tillbaka och suktar. Idag suktar jag efter ljust långt hår och när jag hade det håret suktade jag tillbaka till min vita fina korta page, och när jag hade den suktade jag tillbaka till mitt långa vita hår, men när jag däremot hade det håret saknade jag min orginalhårfärg. När jag hade min orginalhårfärg saknade jag mitt urblekta röda, men när jag hade blekt mitt urblekta saknade jag mitt mörkbruna. Ja, ni kan ju gissa vad jag saknade när jag hade mitt bruna? Jag kommer aldrig vara nöjd med mitt hår! Jag ska fanimig klara av att ha alla hårfärger (alltså naturliga) som finns innan jag dör. Eller, kanske innan jag blir vuxen och mogen och tråkig.
Wää!? Betyder det att jag är vuxen och mogen och tråkig nu? Har haft min egen färg med pyttesmå undantag de senaste tre åren! Får en hårrelaterad åldersnoja och vill bara slänga en mörkbrun färgburk i håret i ren panik.
Men helt allvarligt, ta den här deppiga yngligsbrunetten nedan och lägg till ögonbryn som jag gjort till höger och lite så några års mognad. Skulle det inte kunna vara jävligt hot?
1 kommentar:
Som jag sa tidigare: JAAA!!
Skicka en kommentar