lördag, november 3
DEN DÄR TATUERINGEN
Idag fick jag äntligen arslet ur vagnen och gick in via Swahili Bob's och bokade min tatueringstid. Jag har gått i flera år nu och funderat på platser på kroppen och motiv. Har gått genom stjärnor, fåglar, revben, armveck, fjädrar, ryggar och allt möjligt fanskap för att komma fram till min slutgiltiga plats och motiv. Problemet har väl inte varit så mycket att jag inte vet om jag vågar på grund av smärtan, att den sitter på kroppen hela livet eller att jag kommer ångra mig. Utan jag är LIVRÄDD för att tatueraren inte skulle göra sitt jobb ordentligt, slinta till under processen eller trycka för hårt eller för lätt osv osv osv i oändlighet. Så förstå då min lättnad när jag plötsligt bor granne med Swahili Bob's. Är övertygad om att Daniel kommer göra ett fantastiskt jobb.
JÄVLAR I MIN LILLA LÅDA VAD JAG ÄR PEPPAD!
MUA
Jag tänkte på en sak ikväll när jag stod i en enorm lägenhet på Östermalmsgatan och sminkade på en möhippa. När jag började Estenomutbildningen var jag så jävla självsäker. Jag kunde lite om det mesta som vi hade kurser i och kunde briljera med mina fotokunskaper, layoutskills och var inte så dålig på varken hårdesign eller styling heller. Men makeupen. Herre. Min. Jävla. Gud. Vad jag fick kämpa med den. Innan jag började skolan hade jag i princip bara sminkat mig själv, med några enstaka undantag. Jag hade nästan aldrig gjort varken en ordentlig sotning, använt läppenna eller ens tänkt på att jobba med highlight och skuggning. Jag var en jävla rookie helt enkelt.
Det kändes som att alla i klassen var bättre än mig på smink, vilket gjorde att mitt självförtroende sjönk ännu mer. Jag hade liksom kreativiteten och idéerna, men jag kunde inte genomföra dem för jag visste inte hur. Haha, jag tror inte det är någon i SK07 som inte minns min klassiker "Kiwi-sminkningen" till exempel? Vi lämnar det.
Vad jag vill komma fram till med det här är att idag slog det mig att plötsligt har jag hittat mig som make up-artist. Problemet var att jag försökte sminka som andra gjorde och det funkade inte för mig. Jag behöver jobba med mjuka skalor, naturliga färger, utsuddade skuggningar och naturliga looker. Inte nödvändigtvis så att det ser naturligt ut i slutändan, men själva tekniken. Det är som med allting skapande, man behöver öva och öva tills man hittar sitt eget sätt. Och när det sitter, då kommer folk att betala 150 euro för en bronzig lila skuggning och be om ditt visitkort efteråt. Och fan vad bra man mår då.
Det kändes som att alla i klassen var bättre än mig på smink, vilket gjorde att mitt självförtroende sjönk ännu mer. Jag hade liksom kreativiteten och idéerna, men jag kunde inte genomföra dem för jag visste inte hur. Haha, jag tror inte det är någon i SK07 som inte minns min klassiker "Kiwi-sminkningen" till exempel? Vi lämnar det.
Vad jag vill komma fram till med det här är att idag slog det mig att plötsligt har jag hittat mig som make up-artist. Problemet var att jag försökte sminka som andra gjorde och det funkade inte för mig. Jag behöver jobba med mjuka skalor, naturliga färger, utsuddade skuggningar och naturliga looker. Inte nödvändigtvis så att det ser naturligt ut i slutändan, men själva tekniken. Det är som med allting skapande, man behöver öva och öva tills man hittar sitt eget sätt. Och när det sitter, då kommer folk att betala 150 euro för en bronzig lila skuggning och be om ditt visitkort efteråt. Och fan vad bra man mår då.
GUILTY PLEASURE
Jag trodde inte jag hade något så kallat guilty pleasure eftersom jag är sjukt öppen och stolt över det mesta jag tar mig an. Men så insåg jag ikväll när jag pausade Spotify och istället lyssnade via Youtube för att slippa exponeras på Facebook att smöriga småpojkbandsballader med fioler i introt - det är förbaja min skamliga svaghet. Speciellt A little bit longer med Jonas Brothers och I will come to you med Hanson. Jag kan lyssna på dem hur många gånger som helst. Kan dem så bra att jag är med på tonartshöjningar och nananana:anden utan att ens tänka på det. Gud.
Håller på plockar ihop en supertöntig, superunderbar playlist på Spotify där de båda ingår. Här kan man lyssna på den om man känner för't.
Håller på plockar ihop en supertöntig, superunderbar playlist på Spotify där de båda ingår. Här kan man lyssna på den om man känner för't.
fredag, november 2
ANOTHER DAY AT THE OFFICE
I studion har vi en enorm skrubb överfylld till bredden med skumma dräkter, rekvisita, verktyg, färger, tidningar, porr och även peruker. I onsdags när jag sminkade och Bingo fotade söta Dessie var det någon som började gräva i peruklådan och det slutade såhär. Jag ser ut som någon ur casten för "Hairspray" och Camilla ser ut som en mamma från Solsidan. Bingo är inte utklädd alls, utan har gått runt med den där karbusen hela veckan.
FÖRDELAR MED ATT JOBBA SOM FOTOGRAF
Ibland ringer telefonen en lördagseftermiddag och vips ska man fota tjugo fotbollsspelare utan kläder. Och inte vilka killar som helst heller, utan det var mitt Ålands alldeles egna IFK Mariehamn som tog av sig kläderna framför min kamera förra veckan. Fick ta ledigt två dagar från Lejon media för att åka "till ön" som vi bortflyttade ålänningar tydligen kallar det och samla ihop ljus och studioutrustning från bland annat världsbästa Ida och Marcus (Tack!). Tanken är att resultatet ska bli en kalender, och hur det blir får ni se snart. Spännande!
Haha, snart behöver jag lägga upp en bild på mig på den här bloggen som är till min fördel.. Men, jackan är ju snygg iallafall.
Haha, snart behöver jag lägga upp en bild på mig på den här bloggen som är till min fördel.. Men, jackan är ju snygg iallafall.
DEN DÄR ARTIKELN I NYAN
Ojoj, vad de det har kommit många gliringar om rubrikvalet "Madde gör karriär" på jobbet den här veckan. Var kanske lite synd såhär i efterhand att jag inte hade Patrik att ringa till Bingo häva ur sig något klassiskt citat om hur magiskt bra jag är och att vi inte knäppte en bild på mig och Bingo istället för att ha två olika. Men det hinner vi göra nästa gång jag avancerar i karriären. Detta är ju bara början.
Liksom, det bästa tecknet på att det går bra just nu MÅSTE ju vara att man gör en intervju med en tidning över telefon samtidigt som man står och fotograferar tolv nakna män. Gillar verkligen jobbtillvaron just nu, även om jag sakta drunknar i retuschjobb. Helgen får nog ägnas i sovandets och jobbandets tecken.
(Mer om nakna-män-jobbet senare. Ni kommer gilla't.)
LEJON MEDIA
Det var vår praktikant Fridas sista dag idag och givetvis skulle det tas en härlig gruppbild som minne. Alltså, detta är människorna jag jobbar med varje dag. Vilka fantastiska jävla mongon. Från vänster Bingo, jag, Petter, Moe, Jenny och praktikant-Frida. Nu ska jag fixa några sista bilder så jag kan stryka dem från min milslånga to-do-list och sedan tar jag helg. Halloween kan suga, jag ska vila.
ALINA DEVECERSKI
Jag noterade i förbifarten att Alina Devecerski har börjat använda bilderna som Sebastian Reed tog och jag retuschade. Både på hemsidan och på hennes senaste singelomslag kan man beskåda min konst. Det är nästan mest utmanande att göra sådan här slags retusch när det ska se ..otuschat ut. Liksom, plockas bort hårstrån som ligger över ögon men sparas på andra för en "rough look". Här är en del av bilderna.
Foto: Sebastian Reed
Retusch: jag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)












