pearl harbor

när jag och solli var mindre älskade vi pearl harbor. filmen alltså. med josh hartnett och ben affleck. vi brukade titta på våran stora teve ner i vardagsrummet, och när sex-scenen med kate beckinsale bland fallskärmarna kom, och dom pussades brukade vi sätta på paus och posa framför teven med josh i puss-position.

och varenda gång vi såg slutet grät vi av besvikelse att josh dog den gången också. vi grät och grät så vi hulkade. sen spolade vi tillbaka och tittade en gång till, och grät och grät och hulkade.

när det var fotbolls-vm på teve när vi gick i sexan satt vi och skrek när japan spelade "JÄVLA JAPSARE, NI ÄR INTE BRA TILL NÅT, NI DÖDADE JOSH!" vi levde verkligen filmen, älskade varenda liten del av den. nu är det länge sen jag träffade solli, hon har varit i USA ett tag. någon vecka iallafall.

idag när jag körde hem från jobbet och var ungefär mitt på ny-asfalterade vägen i eckerö hör jag plötsligt ett dovt ljud som tränger sig igenom kate ryan på steel fm. jag känner genast igen ljudet från min barndom. det låter bekant och ger mig en dålig känsla i magen. jag tittar ut och får syn på 5-6 helikoptrar som kör om mig ungefär 100 meter upp i luften. gråa, metalliska och elaka kom de snurrandes bland dom regntunga molnen. folk stannade upp och pekade, vad händer? är det krig? då slår det mig, det ser precis ut som en scen från pearl harbor, när japanernas helikoptrar kommer flygandes över hawaii och barnen springer och leker på en äng.

nu måste jag se filmen igen, har den på vhs. kommer kanske bli konstigt utan solli, men kanske ted kan se den med mig istället. och ja just ja! jag vet fortfarande inte vad helikoptrarna gjorde i eckerö.