ååååååååååååååh,

jag har den där jobbiga känslan av nåt jag inte vet vad i magen och lyssnar sönder the frays "you found me". jag känner mig så ensam, men jag vill inte umgås med någon. ingen film känns tillräcklig för att ses ensam och jag vill inte gå ut. jag skulle kunna fara ut och springa med jag dricker och äter så dåligt att jag inte skulle orka en kilometer ens. jag drömmer mardrömmar om helt konstiga saker på nätterna och oroar mig för helt onödiga och orealistiska scenarion. jag ser inte fram emot nånting just nu och jag gillar inte vad jag ser i spegeln.