för en vecka sen såg jag och henke på the notebook när vi åt godaste pirkka-pizzan till middag.
och oj, oj, om jag bara hade vetat hur mycket den skulle påverka mig, den här filmen.
hundratjugotre minuter av glädje, sorg, igenkännande, drömmande, glädjerus, blöta ärmar och
har du inte sett den ännu - så vänta inte. alltså jag tror jag måste se den igen ikväll. en riktig jävla klassiker.
vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mina känslor, så jag postar min facebookstatus från förra veckan istället:
5 kommentarer:
din blogg blir bara bättre och bättre madster, gillar att läsa om alla känslor för just nu känns det som om jag blivit knuffad ner i ett svart hål. waait, jag menade att det är KUL att läsa din blogg haha, inte hemskt. tack för att jag fått cravings på ett björghalsband btw... :C :P
åh yarre <3 vad fint. mm undrar om den här hela vintern är ett enda svart hål kanske? och allså ÅÅÅÅH BJØRG! har du kollat in deras övriga smycken? och det finns ju relativt "billigt" på finlandsbåten ;)
ja jag tror det, hoppas januari och februari går jääävligt snabbt isåfall! jooodå, blev helt dödskär i de flesta åååh, jag kommer bli ruinerad på båten om en vecka :(
som tur är så har de inte alls de riktigt snyggaste smyckena på båten, OCH så är det tio procents rabatt med ålandskortet!
alltså. Filmen är ett mästerverk. Om man inte lipar har man något fel.
Skicka en kommentar