att läsa fina, genomtänkta saker om sig själv är nog något av det finaste som finns

ur elins blogg:

"Madde, eller Madelen ryskt mellannamn Holmström, är född ett år efter mig, 1989, har sitt åländska
hem i Saltvik och sitt finska i Vasa, hon pluggar till Estenom (som jag inte riktigt vet vad det är
förutom att man sminkar folk och tar bilder på dem sen), en pojkvän som hon är nästan upprörande kär
i och en förkärlek för att sova med öppen mun (enligt uppgift för att hon "inte kan andas annars för
näsborrarna är för små"). Precis som med Anna så minns jag inte riktigt hur det kom sig att vi blev så
nära vänner. Vi jobbade tillsammans på Eckerölinjen några somrar, bestämde oss för att gå ut och
dansa tillsammans och sen... Var det vi. Inte svårare än så.

Madde är ett egensinnigt, oorganiserat yrväder med en en enorm charm och begåvning. Det är liksom..
Svårt att inte tycka om henne. Hon är otroligt mycket som jag inte är, och samtidigt är vi precis lika.
Ibland kan jag vara så irriterad på henne att jag lätt skulle byta ut henne mot vad som helst, typ en
årsprenumeration på SD's partitidning, och ibland kan vi i totalt samförstånd sitta och storsnorlipa över
att vi har så överjävliga prestationskrav på oss själva att vi aldrig någonsin kommer bli nöjda med livet.

När man träffar Madde första gången kan man kanske tro att hon är ett ytligt, gapigt spektakel som inte
låter någon annan bestämma. När man träffar Madde andra gången kanske man också tycker det. När
man däremot lär känna Madde inser man ganska snart att hon har ett ohyggligt stort hjärta, och i
princip vänder ut och in på sig själv för att göra sina vänner glada, oavsett hur mycket skit hon själv får
ta på vägen. Madde är helt enkelt stört jävla lojal, och en sådan vän ska man hålla hårt i. Inte så att hon
kvävs förstås, men så att hon känner sig älskad och uppskattad.

Det bästa jag vet med Madde är att hon får mig att krypa ut ur mitt skal, kika ut bakom alla mina
mentala murar. Att hon är så full av liv att jag, i all min självvalda cynism, också vill vara det. Att hon 
är så mycket solsken och dramatik och gråt och skrik och förvirrig och överdrivet social att jag
dras med i alltihop. Jag tror ärligt talat att jag blir en trevligare och bättre människa av att få känna den
här konstiga blondinen som aldrig är nöjd med sin frisyr, och det är jag väldigt tacksam för."