mamma, spelat lite kubb, provsminkat mamma till en åttiotalsfest och deppat över
att min röst övergivit min kropp och istället ersatts med något kraxande
ljud som bara mina allra mest klarsynta och närmaste vänner kan tyda.
misstänker att min röst ligger kvar i sängen i stan, för när jag vaknade i morse (eller ja, som
vanligt runt 1100 när elin kommer hem en sväng från jobbet över lunchen) var den borta.
dagen som egentligen skulle ha ägnats åt att fara och hälsa på på mitt nya jobb och färgklippa
tuas hår spenderades istället i sängen. somnade om efter att elin farit på jobb igen, och vaknade
först vid tvåtiden när jag fick besök. en ros fick jag också. jävlar vad jag är glad över det
kom jag på nu. folk borde ge varann rosor oftare.
nu ska jag fortsätta njuta av ljudet från fläkten i datorn, som trotsar all logik och vett i världen
och således fortfarande snurrar. tror inte den här datorn fattar att det har varit dags för den att
dö i två år nu. snart trillar den i två bitar, skärmen sitter bara fast på ett ställe, den blir varm
efter den varit igång i tio minuter - men värst av allt är nog ändå den nyaste
skavanken: ett jävla glittrigt twilightklistermärke som most certainly inte
var där när jag lämnade den och flyttade till finland för tio månader sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar