På sistone har jag känt mig väldigt ensam. Det är inte så att jag inte trivs med att bo ensam, för det gör jag faktiskt. Bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men att efter en tjejmiddag eller bara en pluggdate veta att man är den enda som åker hem till en kall lägenhet med en tom säng är ofta rätt tyngande. Tänk om man skulle ha en liten svans som viftade när man kom hem och ett litet grymtande tryne att pussa på innan man somnar? (Haha fri tolkning på den meningen.) Vad jag syftade på var, åtminstone ikväll, det här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar