minns ni när jag skrev om att min mormor skulle betala min greklandsresa för 350 euro och gav 500 istället? jag var helt chockad och förstörd och lycklig och upprymd på samma gång. jag hade aldrig fått en sån stor summa pengar av någon förut och jag trodde inte någon nånsin skulle kunna slå det.
tills idag. när farfar kom på kalas med två kuvert i handen. "ett är födelsedagspresenten, och det andra är som tack för fotona du tog åt mig förut. du är så duktig, så jag vill ge dig ett litet bidrag" schysst, kanske jag får femtio euro extra tänkte jag, tackade och tog emot. när jag öppnade kuvertet låg där, som ni kanske ser på bilden, femhundra euro. magen knöt sig och tårarna tryckte bakom ögonlocken när jag kände på den frasiga lila papperslappen. jag visste inte om jag skulle tacka eller om jag skulle dö. så jag gjorde inget dera. det värsta är att det känns som att han försöker återgälda för allt det som har hänt senaste året genom pengar. men det känns otroligt skönt att kunna köpa en fjärrkontroll och kanske nån reflektor som utökning till min utrustning, och kanske senare också en ny kamera. innan han for hem så tackade jag honom jättemycket och så kramades vi, så jag är inte helt otacksam.
(i det andra kuvertet låg det hundra euro, och sen fick jag lite till av andra släktingar, så ja, jag är lite bortskämd)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar