FINLANDSSVENSKA

När jag flyttade till Vasa för snart två år sedan kunde jag störa mig något så fruktansvärt mycket på finlandssvenskan. Jag förstod inte vad någon sa, jag tyckte alla dialekter från Malax och Pörtom och Korsnäs och Närpes och allt vad de nu heter var så jävla fula rent ut sagt. Jag skrattade konstant åt mina klasskompisar och upprepade konstiga uttryck och irriterade mig på lärare som inte kunde uttala svenska ord, blandade in finlandismer i undervisningen och ibland inte ens kunde skriva korrekt svenska. När jag sedan flyttade hem till Åland över sommaren igen 2010 och fick höra att JAG pratade lika hemsk finlandssvenska visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Det var typ döden för mig att tappa min Saltviksdialekt och istället lägga mig till med en finlandssvensk blandning.

MEN vet ni vad? Plötsligt har någonting hänt. Jag har till exempel lärt mig att både förstå och älska Närpesdialekt (som till exempel när Evelina i min klass är arg på närpesiska, jag tror inte det finns något bättre än det!), jag använder gladeligen uttryck som feelis istället för känsla, perus istället för enkel/grundlig, jag drar ut på vokaler och och säger "he e så" istället för "det är så". Och jag älskar det. Om någon kommenterar att jag klingar finlandssvenskt när jag pratar så är jag stolt över det. Jag tycker finlandssvenskan är hundra gånger charmigare än många svenska dialekter.

Jag tänkte jag skulle hylla hela det här erkännandet med den här lilla hyllningslåten till finlandssvenskar.



Och hur het är inte André Linman i den här videon? My gosh, den killen har växt till sig!