I fredags natt när jag kom hem från jobbet (vimmelfotade en helt galen fest på Lidingö som ni antagligen kommer få läsa om i min självbiografi när det blir aktuellt) bestämde jag mig för att dra hem till Åland. Dels för att träffa världens bästa Heidi och dels för att mina favoritmän som även råkar vara Ålands bästa DJ:s spelade på ett uteställe i Mariehamn. Halv sex på morgonen stod jag i duschen, råkade ta fel flaska och blev blåbärsblå i håret, packade någon slags hafsig weekendbag och knatade ner de 500 metrarna jag har till färjan. Seg efter bara några timmars sömn däckade jag i en totalfräsch Viking Grace-hytt och vaknade några timmar senare hemma i Mariehamn. Sen spenderade jag de följande två dagarna nästan uteslutande i sällskapet av fantastiska åländska män. Mina åländska killkompisar är så himla, himla viktiga för mig. Finns ingen som är bättre på att ta ner mig på jorden och tvinga mig att slappna av i min hektiska tillvaro. Det har blivit någon slags tradition för mig när jag åker hem till Åland att ligga på random soffor och se på när de spelar Fifa.
I skrivande stund sitter jag på färjan påväg tillbaka mot Stockholm med ytterligare en typ sömnlös natt bakom mig. Fattar inte vad det är för fel på mig. Prioriterar socialt umgänge så mycket högre än sömn och eget välmående. Antar att det är något jag får lida av i längden i form av typ tidigt åldrande eller försämrade inre organ, men är så himla värt det just nu att jag skiter i vilket.
Vet inte riktigt vad jag tänkte när jag klädde på mig imorse. Fattas bara en name tag med Viking Line-logo och en scarf så kunde jag joina besättningen. Hi5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar