jag har varit utan joel i exakt sex timmar

och jag dör av saknad. verkligen. jag känner hur jag torkar ihop och blir skrynklig på insidan. sakta
men säkert tynar bort. jag har inte sovit utan honom på flera veckor och en sak är jävligt säker,
ett gammalt halvsunkigt täcke i ett flickrum i saltvik funkar inte som joll-substitut. inte på långa vägar.



såhär söt och fundersam är han när han vill att jag ska sluta vara fotonazi och ta emot min väska istället.
gillar bilden.