LIVET EFTER BORÅS

Vilken vecka det har varit! Höga toppar och djupa dalar kan man verkligen snacka om. Åt avskedsmiddag med Johanna på tisdagen och fattade inte hur snart det verkligen skulle ta slut. Plötsligt hämtade Joel mig från jobbet i min bil och så var han hos oss i några dagar innan det var dags att baka en florrig chokladkaka och flyta ut genom Nellydörren på en flodvåg av tårar.

Just nu sitter jag i soffan hemma hos mina föräldrar och försöker slappna av. Intalar mig själv att nu får jag förbanna vila i en eller två dagar innan jag sätter igång med nästa fas i livet: Att flytta tillbaka till Vasa till en ny lägenhet och börja plugga loss mina sista kurser av utbildningen. Men det är något oroligt i min kropp som förhindrar mig från att slappna av. Jag vill inte att det ska vara lugnt! Jag vill ha högt tempo och mycket att göra så man till slut bara faller ner i sängen och mosar in ansiktet i kudden av utmattning.

Känns så himla tomt utan Nellygänget. Åtta veckor av total kaos, kärlek och nya intryck och plötsligt sitter man här med bara minnen och en 28,83 GB stor mapp på skrivbordet. Aldrig har väl lilla Åland känts så litet och grått.