Jag har en rätt jobbig liten skada. Det är nämligen så att jag är väldigt, väldigt, väldigt
svag för långa svepande luggar på killar. Eller egentligen ostyrigt långt hår över huvudtaget.
Om en kille tittar på mig genom en lockig lugg och ler lite snett spelar det inte särskilt stor roll
vad han säger. Han har mig runt lillfingret utan att behöva göra speciellt mycket.
Jag pratar givetvis om min intervju med Salem al Fakir. Killen som inte förstår ”vad
allt prat om hans hår” handlar om. Herregud. Om han bara visste. Under hela intervjun satt jag
och försökte undvika att ställa frågor om hans hår. Jag skrev i förväg upp lite frågor på en lapp
och tog med mig. Fick dessvärre stryka de fem första, efter att fotografen vänligt men bestämt
sagt ifrån. Han trodde inte att Salem skulle ha lust att prata så mycket om bara sitt hår.
Så jag sparar på hårfrågorna. Får hoppas att någon av de resterande artisterna som kommer har
hår värt att prata om. Erik Saade känns ju kanske som en eventuell kandidat. Nu när jag börjar
fundera på saken är han nog den enda jag kan tänka mig att lindas kring lillfingret på. Jag
menar: Thomas Di Leva? Nej tack. Brylkrämsbrolle? Big nono. Lars Winnerbäck? Förlåt men
alltså nej. Det skulle väl kanske vara mustasch då. Får göra en hårsnackis med dem.
Och jag som inte ens gillar mustascher.
krönika ur nya åland måndag 26.07. 2010
3 kommentarer:
du har inte sett killarna från hoffmaestro då. Där vill man ju bara ligga lite!
Jag är galet svag för lockigt hår.
haha, smaken är som baken anonym :D
Skicka en kommentar