i get to you at the speed of sound

när jag hör det här får jag så ont i hjärtat. kan precis höra joel sitta i rummet bredvid och sjunga och spela
lite på min gitarr som har något löst inuti sig och som därför inte riktigt duger åt min musikaliske
pojkvän, som trots det ibland tvingas spela en stund på den när han väntar på att jag ska måla klart
ögonbrynen, välja skor eller riva ut hela min garderob. då sätter han sig på min säng eller i soffan med
den och gör mig alldeles svag i både hjärtat och benen. och så undrar han sen helt naivt varför jag
överfaller honom i sängen med ytterkläder och skor och allt bara för att jag blir så himla kär och bara
måste trasselhångla.

nå, ska fortsätta repeata andreas wijks tolkning av wonderchild och smågrina för mig själv. bitterljuvt som fan det här.