det här idoltittandet är inte bra för mitt psyke

alltså inatt har jag drömt heknasigt. när jag vaknade var jag tvungen att blinka flera gånger för att
försäkra mig om att jag fasktiskt var vaken och iatt det bara hade varit en dröm.

drömmen handlade om min skola. och även fast skolan i drömmen fortfarande låg i finland, så var den
placerad där den åländska hotell- och resturangskolan ligger. det såg exakt ut så i omgivningarna
åtminstone. nå, i drömmen var vi i skolan, hela min fina klass. dagen till ära skulle vi ha ett prov.
provet hade en massa random frågor och alla satt med papper och pluggade på dem. bland annat fanns
där engelska översättningar på bilmärken. bilmärket "lada" hette till exempel "barn" medan "ford"
fortfarande hette bara "ford" på engelska.

 hela klassen skrev inte provet samtidigt utan i tre omgångar. jag var i den andra omgången och var
skitnervös, precis som alla andra. när första gruppen kom ut genom dörrarna kläcktes dock den
fruktansvärda nyheten. under vårt första år hade vår lärare tillsammans med två andra lärare gjort en
utvärdering huruvida vi passade för utbildningen eller inte. fina susie och hanna, som i
drömmen hade klippt en ganska kort page och blekt håret till mellanblont dagen till ära, var i första
gruppen. (alltså hanna, det var faktiskt sjukt hett det där håret!). domen de hade fått var att hanna nog
fick gå kvar, men susie var tvungen att sluta, eftersom hon inte var lämplig för utbildningen. och åh,
vad jag grät. floder. jag var upp till vår lärare jaana och beklagade mig, och fick som svar att "det kan
gå precis lika för dig om du inte fokuserar och skärper dig nu". så jag återgick till att plugga på det där
störda provet tillsammans med ida och annika.

när det äntligen var min tur, så skjutsade pappa mig (hur nu han plötsligt var i finland) till skolan från
byggvaruhuset. jag satt utanför och väntade spänt på min tur. när jag fick komma in möttes jag av en
sammanbiten lärare. "madde, när jag sa tidigare till dig att det kunde gå precis som för susanna så
skojade jag inte. vi tycker att du har alldeles för stora bröst och stora ögon. dessutom möter du aldrig
våra blickar. och du förstår väl att vi inte kan hålla på utbilda strippor på den här utbildningen. du är
helt enkelt för dryg och dessutom tar du inte oss på allvar."

och åh vad jag grät, jag grät ögonen ur mig när jag sprang ut ur klassrummet samtidigt som jag ringde
till världens bästa asta. på sitt samtal hade hon hade fått veta att "de absolut inte kunde klara sig en
höst utan hennes konstnärliga tänkande". jag berättade åt henne vad jag hade fått höra, och att jag nog
nu tänkte flytta hem till åland tills jag hittade en fotoutbildning i sverige, kanske till våren.

i drömmen torkade jag tårarna och fokuserade på en ny framtid, men så vaknade jag. med jävligt blandade känslor.