LÄR DIG ÄLSKA EN ÅLÄNNING - OCH BLI LIKA ÄLSKAD TILLBAKA

en krönika av journalisten Kiki Alberius Forsman vid lokaltidningen Nya Åland

Åland, Åland, Åland.
27.000 människor. Över en miljon besökare årligen. Tro nån att det kan bli slitningar ibland. Vi lär ut konsten att umgås med detta folk. Och gilla det.Som tur är är Åland inte bara EN ö, utan 6.500! Det finns plats för alla.

Kommer du västerifrån tycker du antagligen att ålänningarna är något trumpna. Och tysta.
Kommer du österifrån är ålänningen glad och öppen och pratsam. Då tycker du också att trädgårdarna är så välansade att hela landskapet ser ut som ett enda dockskåp. Då tycker du också att samtliga ålänningar ser ut att vara rika direktörer och fina direktörsfruar.

Kommer du västerifrån är gårdarna lite väl belamrade med gamla skrotbilar. Och rikare än vi? Det kan väl svenskarna aldrig tro. Men så är det. Det syns inte. Detta folk drar omkring i t-tröjor och täckjackor och använder högst måttligt med täckande underlagskräm.

Ålänningen har koll. Totalt. När det bullrar tidigt en morgon vet alla att det är pyjamasplanet och förvåna dig inte om folk till och med vet vilka som sitter på planet på väg till Helsingfors.

När en konstig kråka flaxar förbi kan du ge dig den på att detta naturälskande folk med totalkoll vet att det är en rödrostig fönsterhake. Däremot är det just ingen som nu för tiden pekar och ropar när en havsörn syns däruppe i det blå. De är numera så vanliga, dessa seglande trasmattor, att det faktiskt inte är så speciellt att se dem längre.

Och du! Tala aldrig illa om en människa på Åland. Du kan ge dig katten på att just den personen råkar vara grannens arbetskompis systers kusins svärfars förra älskarinna. Aj, aj!

Ålänningen stannar icke hemma på sina holmar hela året om, om du nu tror det. Nej, vintertid är det ”södra skärgården” som gäller, det vill säga Teneriffa, Thailand och Bahamas. Kolla bara vad du får tillbaka i växelpengar på skärgårdsfärjorna på vårvintern. Det är euro från Europas alla hörn det!

Den åländske mannen kan vara en praktfull skärgårdshanne eller en modernare variant av homo zappiens. Han jagar och fiskar, älskar barn och katter. Spottar inte i glaset. Kan sjunga snapsvisor. Det är inte ovanligt att en 50-åring bor kvar i sin födelseby.

Kvinnosläktet är av ett glatt och segt virke. Hon är sjömanshustru och klänger inte på sin gubbe. Hon trivs i syjuntor, också kallade pratjuntor, det sys nämligen knappast alls längre i juntorna. Hon stavgår. När sorg och elände nalkas snyter hon sig i förklädet och går snart vidare. Med stavar!

Barnen är trygga och glada och bortskämda och hoppar studsmattor mest hela somrarna. Den som inte tror mig kan ju räkna antalet studsmattor i trädgårdarna.

Vid mötet med detta folk gäller det först och främst att vara naturlig. Det går bra att le en smula. Men har du inte lust med det, går det precis lika bra att låta bli. Det är det som är det fina i kråksången på dessa soldränkta holmar och skär. På Åland får man vara som man är.
(Men kommer du västerifrån vinner du förmodligen på att vara lite tystare. Sluta fjomsa!
Kommer du österifrån så babbla på duktigt. Öppna upp, vettja!Ha det underbart!

KIKI ALBERIUS-FORSMAN
mailto:ALBERIUS-FORSMANkiki@nyan.aland.fi
http:/www.nyan.aland.fi