jag och mina fetischer

som de allra flesta redan vet så älskar jag människor som kan sjunga. saken är den
att jag älskar vackra röster. jag tycker lite lite mer om en person om den har en fin röst, och
speciellt om den kan användas till att sjunga. hos tjejer så gillar jag röster som är lite raspiga
men ändå ljusa, och om en sån tjej sjunger så blir jag alldeles lugn och mjuk inombords. dock
kommer tjejröster aldrig kunna mäta sig med en fin pojkröst. musikaliska pojkar är det
finaste jag vet. om de här musikaliska pojkarna dessutom har en lugg som faller ner i
ansiktet och finurliga ögon så får jag oftast svårt att sitta still. pojkröster är jag inte
heller lika kinkig med som tjejröster. de får låta lite hur som helst. som min bästa vän elin en
gång sa: "madde, du vill ha en kille med pudelhår som kan sjunga the fray-låtar så din ryggrad
krullar ihop sig". hon är bra på att uttrycka sig, elin.

men en annan sak som jag älskar, men som jag inte alls pratar om lika
ofta är handstilar. en av sakerna jag fastnade hos min bästa vän asta (jag har många bästa
vänner, och jag älskar det) var hennes handstil. första gången någonsin som jag pratade med
henne var under ett seminarie i skolan där vi skulle fylla i blanketter till våra bibliotekskort. jag
var helt betagen av hennes underbara, flickiga, utsökta skrivstil, och sedan den dagen har vi varit
kompisar. alltså till saken hör ju att jag inte själv kan varken skriva skrivstil eller sjunga, vilket
väl en av de stora orsakerna till min enorma fascination. men jag tror jag tänker behålla det så.
hur fint är det inte att träffa personer som kan blåsa en av fötterna med sin skrivstil eller röst?
den här handstilen hittade jag hos sandra, och den är alldeles underbar. får mina ögonlock att
pirra lite och mina ryggmuskler att kittla. den tillhör daniel novakovic. tror jag måste köpa
hans bok.