väntan

hur är det alltid så, att nätterna som vanligtvis är min favorittid på dygnet plötsligt blir så jävla långa och
tröttsamma så fort jag faktiskt måste hålla mig vaken i väntan på något speciellt? jag som aldrig blir
sömnig innan solen går upp i vanliga fall, känner plötsligt hur ögonlocken blir tunga redan innan tolv.

jag ligger alltså och väntar på mormor som kommer med nattbussen från åbo och hade tänkt hänga här
över helgen. i en halvtimme till måste jag alltså hålla mig vaken. det gör jag genom att lyssna på
hanapees fina septemberlista och läsa fina texter på elsa billgrens blogg.
ett helt okej nattnöje, ändå. det måste jag säga. det fattas dock en kopp choklad och en pojke som sover på ens mage.