drömmar

jag har haft en himla tur med mitt drömmande på sistone. här om veckan drömde
jag exempelvis att jag jagades av en förbannad snubbe som med en dolk skulle ta livet av mig. i
slutet av drömmen snubblade jag i en snödriva och precis när han hukade sig över mig skrek jag
"det här är förbanna min egen jävla dröm, det är jag som bestämmer vad som händer!", vilket
resulterade i att han byttes ut till en annan snubbe, som jag istället hånglade
passionerat med där i snödrivan tills jag vaknade. att snubben var en av mina
äldsta barndomskompisar som jag inte känner någon attraktion till what so ever är en totalt
orelevant och störd del av drömmen, huä.

sedan har det varit rätt lugnt på drömfronten tills kärlekstemat kom på agendan på nytt igår.
jag drömde att jag var så otroligt jävla kär i en kille som jag gick runt på stan med. och allting
var precis perfekt. alla klyschor fanns liksom där; han höll om mig bakifrån när vi
stannade någonstans, vi hånglade på öppen gata, solen sken, vi skrattade
osv. lite sådär som en melissa horn-låt.

och så vaknar jag.

och ni vet, nästan alltid när man vaknar mitt i en perfekt dröm så är det 1. helt omöjligt att
somna om eller 2. meningslöst att ens önska om att få fortsätta drömma samma dröm. men igår
var uppenbarligen min turdag, för jag behövde bara knipa ögonen lite hårdare för att återvända
till exakt samma äckligt romantiska dröm.

i morse vaknade jag dock inte alls med samma belåtna min. inatt drömde jag nämligen att
morfar hade rensat nåt gammalt lager från tiden när han hade
guldsmedsbutiken, och att mamma välte ut en hel påse med ringar och halsband på en
säng där hemma. därifrån fick jag sen plocka allt jag ville spara från nedsmältning. stora och
små ringar i silver och guld med stenar och utan i form av pumor och
ormar. och alla passade någon av mina fingrar. a total finger-orgasm-dröm that is. det sög
hårdare än någonsin att vakna upp till mitt äckliga slarvliv.

..vet ni att en gång när jag var ute och lekte med en kompis när jag var tio-elva, så hängde jag
upp sju silverringar på en gren för att lättare kunna klättra upp i trädet, och glömde dem sedan
där när vi skulle fara hem. mamma, som hade fått för sig att hon tagit hand om dem i lagt dem i
sin väska hade sån himla huvudbry. och i flera år efteråt beskyllde jag henne för att ha slarvat
bort dem åt mig - vilket hon totalköpte, ergo ingen utskällning åt mig.

förlåt mamma.