så har vi äntligen hittat hem till lägenheten i vasa igen. eller ja, äntligen känns som ett aningen
kraftigt uttryck. så hemskt mycket har jag ju trots allt inte längtat hit under mina elva dagar
hemma på åland. lyckligtvis har större delen av inlandisen här uppe också sakta men säkert
börjat smälta bort, vilket betyder att vi kan börja cykla till skolan igen. höjer väl den tynande
motivationen en aning. dessutom har jag ett stort gym med allt vad man kan tänka sig till mitt
förfogande. ja, och såklart en underbar klass och världens bästa sambo. låter ju inte så jävla illa
när man summerar det sådär.
rolig kuriosa: den silvriga klockan på bilden, det vill säga vår köksklocka, hängde ursprungligen i
ålands yrkesskolas datasal. jag hade en likadan gul i mitt flickrum i saltvik som jag avskydde, så
en eftermiddag smög jag (och var det catrin?) upp och bytte ut klockorna medan hon vaktade i
dörren. men det stannar mellan oss, eller hur?
1 kommentar:
well, dono actually. klart det var du.
Skicka en kommentar