första gången det stramar i skinnet i sommar

idag var jag (jag veeeet, det är skandalicious som fan) för första gången i sommar ut med min familj och båten. min ursäkt är att jag faktiskt har jobbat som en skållad orre varje gång solen har varit framme. men nu vet ni, är jag ledig från jobbet ändå fram tills på torsdag (!!!!!!!!) så jag tänkte att jag skulle passa på att fara ut en dag till en holme med min familj innan jag tröttnat på dem igen. för lite tycker jag ju faktiskt om dem. eller okej, rätt mycket. massor.

syster.

jag fick en chock när jag såg den här bilden. när i själva helvetes fan blev min lillasyster stor? hon är ju nästan lika stor som mig. några centimeter mindre på längd och bredd bara. tretton bast. coolt.


min lilla mamma läser en bok.


moa och briggen ms marianne. hon är meganördig och har limmat och haft sig på en barkbit. men ja, hon är rätt söt ändå.




puss på hela min familj. gillar att min frilla är sådär bakåtslickat blåsigt snygg. haha.


chockmoment nummer två, här trodde jag först att moa var jag innan jag såg mig själv. liksom ba vaaaaa. snygga som fan måste jag säga att vi är, jag och min syster.


den här bilden beskriver rätt bra hur smidiga och vigulanta vi är i min familj. man kan ju liksom inte vara bra på allt skulle man kunna säga för att vara positiv. här försöker moa och mamma överträffa mig i att stå i brygga..

..vilket jag aldrig har kunnat göra förut, men som en blixt från klar himmel har jag gått och blivit vigulant tydligen. stå på huvudet kan jag numera också kryssa av på mitt cv, men det fick jag inte göra på berget för mamma, så det får ni se en annnan gång. eller inte alls kanske, haha.