jag sitter nergrävd i soffan med vindruvor och henkes laptop efter en tortilinimiddag och
vår första skoldag. när jag tänker tillbaka på dagen är det som kanske stör mig mest att
jag knappt kommer ihåg mina klasskompisar. den enda tjejen jag kommer kommer
ihåg riktigt bra hur såg ut och var är siri med de långa ögonfransarna och orkesterjackan.
vilket kanske beror på att vi delades in i grupper om fyra för att lära känna varann - och
ni kan ju ge er satan på att jag hamnade i samma grupp som henke och petra.
ålänningar. och siri då. att jag inte minns någon annan i klassen vet jag inte om säger
mest om mig eller om brudarna i min klass. förhoppningsvis är det snarare jag som är
disträ (ja ni kan ju gissa vem av fjorton estenomer som hade glömt att ta med sig penna
till skolan till exempel..) än att mina nya klasskompisar är intetsägande och
personlighetsbefriade.
efter att vi hade ritat (varför måste man alltid rita? förbanna.) och presenterat oss
själva med tre för gruppen och tre för sig själv unika egenskaper (jag körde på att jag
var ett fotofreak, var moderedaktör och gillade att sy. mest för att henke hade på sig
en av mig och mamma hemmasydd kjol idag. vetefan om jag gillar att sy så jävla
mycket längre, men det låter ju kreativt och fint sådär) satt vi i ett auditorie och insöp
en massa information som var totalt värdelös eftersom jag fortfarande känner mig som
ett frågetecken gällande både den här veckans schema som resten av året. efter en
kort rundtur genom skolbyggnaden som alla österbottningar refererar till som
"sjukis" (börjar jag slänga mig med såna utrryck har jag seriöst inget att säga till om
när jag blir mobbad på jollovet) fick vi gå hem. jaha. hejdå med er ses imorgon.
och jag fattar fortfarande ingenting. ingen fest? nollning? nähä.
kanske lika bra ändå, jag har en modesida att göra tills på fredag ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar