endel människor tål man helt enkelt inte. det är i såna här situationer som jag är i nu som jag får stor (enorm) lust att fara till frankrike istället för att sitta här och ruttna. jag vill inte också bli en inåtvänd tant som tror att jag kan allt och klagar och hackar på allt och alla som inte gör som jag säger.
det största problemet med henne är väl egentligen att hon ser sig själv lite som en chef, ett överhuvud över alla som är yngre än henne (de flesta). det finns inget som heter trevligt beteende eller accepterande. sånt är så himla tråkigt.
jag måste bara få ur mig det här, sitter och bubblar av ilska och saknar elin, emma och vickan. utan er skulle jag lätt ha slutat här för länge sen. tack för att ni förgyller mina arbetsdagar.
2 kommentarer:
madde, bry dig inte om henne. det blir sådär när man jobbat för länge på ett ställe och fått för sig att allt står och och faller med en själv som person. men det har inget med dig att göra. :)
jag tror förresten hon har jobbat där i TRETTIO år så ja... man kan väl säga att du har ett tag kvar till förtorkad eckerölinjennucka. en höst är ingenting. ;)
:) vi får hålla ihop bara, och stå uuut
Skicka en kommentar