det bästa jag gjort på jävligt länge

jag är bara tvungen att dela med mig av detta.

i förrgår vaxade jag mina armhålor. och det var förbanna det bästa jag någonsin gjort. jag vet inte hur jag ska förklara det här till någon som inte lider av dermatillomani, men om ni tänker er känslan man har i kroppen efter att man helt plötsligt får ut en pormask man haft hur länge som helst? håll kvar vid den känslan och addera lite fascination, en matsked skräckblandad förtjusning, lite kittel i magen och ni börjar närma er hur jag kände.

när man har rakat sig under armarna i hur-många-år-det-nu-kan-vara-sex-kanske så har jag förstått (och nu också skådat verket av) att hårsäckarna blir lite infekterade och hårstråna lite tjockare (jag har aldrig rakat benen så jag kan inte uttala mig på det området men jag antar att det är likadant där). när jag tittade på vaxremsan med dunkande armhåla kunde jag konstatera att roten var alldeles svart och tjock och äcklig. inte alls sådär gullig och genomskinlig som roten på ett ögonbrynshårstrå, utan verkligen kolsvart och svullen.

så nu, catrin, och alla andra fellow dermatillomaner (visst blir det ju så? kleptoman - dermatilloman?) har jag upptäckt ett nytt sätt att utöva vår mani - våga vaxa armhålorna. dessutom tror jag stenhårt på att det är hälsosammare än rakning

(och jag vet, guuuuuuu va äcklig jag eeeeee)