alltså vem är du som vill kramas med mig? (för övrigt är nog det här den första oredigerade bilden ever i den här bloggen)

jag vet inte hur många av er som har läst stieg larssons "män som hatar kvinnor", men
jag såg nyligen filmen, som handlar om att en gammal gubbe vid namn henrik vanger
vill hitta en sen femtio år försvunnen släkting som försvann under en släktträff. för att
lösa fallet anlitar han den precis recently fängelsedömda journalisten mikael blomqvist
som får bo ute på gubbens stora herrgård i en liten svensk typisk småstad. det här har
egentligen inget att göra med det jag ska berätta, men hursom, första gången mikael
kommer ut till herrgården visar henrik honom en sjukt stor samling av torkade blommor,
vilka han har fått från okända adresser all over the globe på sin födelsedag varje år
sedan försvinnandet.

now to the point: just nu är jag med om samma sak! förra veckans onsdag trillade det in
en ålandstidning genom brevinkastet med texten "kram på dig madde" skrivet med bläck
på framsidan med en handstil som faktiskt först förde mina tankar till min farmor.
stora slingriga slarviga versaler. jag funderade länge fram och tillbaka på möjliga
avsändare. lampi (chef red.) tror jag inte känner så starkt för mig att han skulle använda
sig av just "kram", men min fotochef daniel å andra sidan känns det som att känner mig
bättre än att bara skriva kram med bläck på en tidning helt anonymt. nå, så glömde jag
ju bort den där tidningen med all skola och navelluddspillande som jag har att stå i just nu.

till idag. när tidning nummer två ligger i hallen och väntar när jag kommer hem från
skolan. med samma handstil, stora slingriga versaler står det "kram madde" och sen
en signatur, som skulle kunna tolkas som både, "maj", "ulla", "ilea" eller "heng".
inget som makar någon som helst sense i mitt huvud. jag är så jävla förvirrad. vem är
det som vill kramas? alltså missfösrstå mig rätt när jag säger att det är jävligt roligt
att få ålandstidningar på posten - men jag skulle väldigt gärna vilja veta vem det är
som vill kramas med mig, haha.

det här är ett mysterium som måste lösas. kanske jag skulle skaffa mig detektivutrustning
och kolla efter fingeravtryck och hårstrån på tidningen. eller så ringer jag jobbet och
hör vem det är. för det måste ju bara vara någon där. fint att någon tänker på mig är det.
men vem är du?