åååh jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men han håller på nästlar sig in i mitt hjärta (med sina sylvassa klor och 12 centimeters gaddar). jag skulle aldrig ha lyft upp honom i famnen eller låtit honom sova i famnen. jag tror hela den här kärlekshistorien började med att jag skulle släppa in honom i förrgår morse och han sprang så snabbt i snön som täckte trappstegen att han snubblade och slog hakan i översta trappsteget. när han satte sig i farstun och pep och såg ledsen ut insåg jag att han kanske inte är en känslolös mördarrobot utan kanske har lite känslor trots allt. lilla hugo. snuttepluttegullehugo. klösmärkena på mina axlar är nog inte gjorda med flit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar