kräks

usch, jag har precis kommit hem från arken och jag vill kräkas. inte för att jag är speciellt berusad eller mår illa på nåt fysiskt sätt över huvudtaget, utan för att det är så förbannat tråkigt att fara ut på åland jag vill gråta och spy lite i en hink. ensam helst. i mitt rum på hagaslätten, eftersom jag nästan tycker det är roligare att sitta här och blogga i min ensamhet än att stå på arken och gång efter gång svara på "var solli är" och "var pernilla är" och "om jag har sett den och den och den på en stund". varför kan ingen (förlåt simon jag vet att du verkligen ansträngde dig för att uppmärksamma hur jag mådde och vad jag tyckte om själva situationen) fråga mig om hur jag mår och prata med mig om ingenting istället för att leta efter någon de vill hångla upp mot en vägg eller tigga en cigg av? på ett vis har det här varit den bästa arkenkvällen på jävligt länge eftersom det fick mig att inse hur mycket jag verkligen vill härifrån, men å andra sidan är jag skyldig dig en drink och en shot anna (så jag måste antingen gå ut eller betala in en liten gullig summa på ditt konto eller nåt), och förlåt om jag har varit odräglig mot någon. men jag flyttar så snart jag bara kan, jag lovar.